Människor och gängbildningar...

När man var liten var det ganska vanligt med gängbildningar, i min klass till exempel så fanns det Coola gänget, medel- och tönt gänget.
Jag tillhörde inte något gäng till en början utan körde en helt ofrivillig solokarriär utanför alla gängen som slutade med diverse kuratorsamtal både hela klassen och jag ensam.

Men iaf så trodde jag i min enfald att allt detta berodde helt enkelt på omogenhet, alltså att allt sånt skulle försvinna så fort man blev vuxen.
Du vet "Barn kan vara så elaka mot varandra" är ju ett uttryck som ofta används när man pratar om mobbing och utfrysning.

Jag kan ju bara tala om för er som inte har upptäckt det ännu: DET ÄR INTE SANT!
Mobbning och utfrysning existerar i allra högsta grad i vuxenlivet, och alla dessa gäng finns fortfarande.
Jag kan direkt på rak arm säga att jag fortfarande inte ingår i ett gäng, ibland känner jag att jag verkligen skulle vilja det, men det jag har är en massa strö-kompisar som egentligen inte har något gemensamt utan som jag har träffat på massor av olika sätt.

David har ett gäng med kompisar, när det är fest och annat bus på gång så ringer man "gänget" och frågar om de vill hänga på och ofta kommer de allihopa.
Mina ex hade också gäng med kompisar, men jag har aldrig haft det.

Däremot så utsättes jag för gängen hela tiden, på dans är det jättemycket gängbildning, på jobbet och i raggarsvängen likaså.
Dessutom har jag vänner som jag fikar och umgås med ibland som själva är med i ett gäng, men aldrig, aldrig, aldrig får jag förfrågan att hänga med det gänget ens en enda gång.

Hur kommer det sig att de som är med i ett gäng håller på det så hårt och inte kan släppa in en enda person till, inte ens för en kväll??
Eller är det jag som inte passar i ett gäng??
Sånt här kan min hjärna gå och mala om dagarna, jag vet inte om det beror på min uppväxt eller om jag känner mig ensam ibland.
Ibland känner jag bara tat det är alltid JAG som ska ringa mina vänner och hitta på saker, kan inte någon ringa till mig spontant och säga :" Hej, men du kan vi inte göra det här i helgen?"
Jag har massor av tid men ingen vill ägna sig åt att använda den.

The story of my life...