Fördomar...

Ett återkommande ämne vi har på rasterna på jobbet är bla. invandrare, vikt och andra känsliga samtalsämnen.
Det som är problemet med dessa diskutioner är att de tas upp minst en gång i veckan och att alla är absolut inte öppna i sinnet och kan föra diskutionen framåt.

Det är alltid samma visa:"De där jävla blattarna komer hit och tar våra pengar, de gör ingen nytta för samhället och kan de inte bara åka till något muslimland istället för hit??"
"Tänk så jävla feta är nu än förr, de bara smaskar i sig sån skit som godis och bullar och kakor."
"Ska du äta den där jävla sura havregrynsgröten nu igen??"
Det säger han som precis står och steker en macka med stekt falukorv, stekt hamburgare, stekt ägg och som kronan på verket ketchup, jag kan bara tillägga att han aldrig tränar.
Han ser inte direkt fet ut, men han är ju inte den mest vältränade i hans ålder som jag sett heller.

Jag skulle säga att detta byggs på okunskap och hans generation, han känner inga invandrare eller flyktingar därför är de bara skit, han vet inget om hälsa för då hade han inte smällt i sig en kolesterolbomb minst en gång om dagen med risk för att täppa igen artärer och hjärta(speciellt eftersom han är över 50 år och det ökar risken betydligt).
Det som gör mig förbannad är att han kan uttala sig så starkt om saker han inte har en aning om!
T ex så anmärker han alltid på allt jag äter även om jag äter nyttigt eller onyttigt, so what?? jag tränar 5 dagar i veckan och hur jag äter är väl ändå bara min ensak! Det är ju inte så att jag väger 200 kilo!

Jag tycker inte att man ska få jobba inom fastigheter och ha hand om hyresgäster med olika kulturell bakgrund om man har så mycket fördomar om allt! Han är rasist, så är det!
Precis som att jag tycker att om man inte är serviceminded så ska man inte jobba med service, det är bara så enkelt! Dessutom blir jag väldigt illa berörd av hans åsikter, jag försöker argumentera emot och stå upp för de som inte kan vara i vårat fikarum och försvara sig själva, men vad hjälper det?? Jag blir bara så arg så jag kokar, inget mer...

Vi ska ha en värderingskurs här på jobbet och det kommer bli mycket spännande!
En hel dag ska vi prata om hur vi ska behandla varandra, hyresgäster m.m. och jag kan säga att jag kommer verkligen inte hålla käften! Jag ska säga precis vad jag tycker och de får väl hata mig lika mycket eller mer än de redan gör... Who cares?? Jag förlorar bara på att vara tyst!

Tyvärr så är det inte så många som upskattar ärligheten som jag bär inom mig och jag tror att det är därför jag många gånger inte är så accepterad, att vara öppen och ärlig verkar vara något fult...

Ärlighet varar längst säger dem...