Jamen heeej!
Jag har haft lite att stå i så jag har tyvärr inte hunnit skriva något på ett tag!
Dagens tankar går i alla fall(så här på födelsedagen) till bagaget man alltid släpar med sig, alltså sitt förflutna...
Alla människor har olika bagage, smått som stort som alltid kommer att påverka ditt liv hur man än gör!
Mitt i mitt bagage ligger många negativa saker som jag helst skulle vilja packa upp och bli av med men de verkar vara insydda i fodret nästan.
Till exempel så ligger på botten mobbningen i skolan och skramlar runt, vagt och mycket förträngt, men finns fortfarande där.
Ovanpå det ligger mammas och Peters skiljsmässa och faktumet att jag levt utan en pappa nästan hela mitt liv.
Efter det ligger min första pojkvän Stefan som förtryckte mig genom kränkningar och manipulation, bröt ner mig till en rädd och osäker varelse som klängde sig fast på honom.
Sedan ligger ett mellanskikt som bara mjukt och gosigt, bara bra händelser helt enkelt där jag faktiskt stärkte min självkänsla genom människor nära mig.
Till sist kommer det nyaste plagget i mitt bagage och det är den jäkla ULF! Han ligger längst upp i väskan och kikar fram så fort jag öppnar den! Han var som en repris av Stefan fast mycket värre då han var min bästa vän och det var han som satte igång hela processen från vän, till kk, till en sjuk relation, till att vi inte ens pratar med varandra längre. Han bröt ner mig nästan helt totalt igen och allt det där mjuka och gosiga som fanns i skiktet innan bara försvann...
Som sagt skulle jag vilja packa upp många saker, speciellt Ulf men jag fattar inte varför han ligger kvar där och skvalpar på toppen??!! Är det för att jag ständigt blir påmind av honom i olika sammanhang?? Jag vet inte, men jag hoppas att tiden tar ut sin rätt här...
Jag ska nog googla och se om man kan få lite tips om hur man tar hand om sitt förflutna och kan glömma allt det dåliga som ligger och möglar i min väska just nu.
Jag vill bara bli av med mitt stora bagage, jag är så trött på att släpa det och börjar få ont i armarna!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag blir så ledsen när jag läser ditt inlägg för att jag förstår faktiskt hur du känner.
Därför tycker jag att vi ska planera då och då som jag skulle kunna ta ner tåget till dig så kan vi stötta varandra.. jag har också saker som tynger mig som inte går att glömma, spec 2 saker. jag vet inte om jag berättat någon av dom någongång eller om du vet. Samtidigt som vi tar igen de år som vi missat. Kram till dig!
Ja, det var precis det jag tänkte på och tänker på själv; varför älta om något gammalt (men jobbigt) fastän man har det så bra?!
Jag vet att du är en god lyssnare, det är du verkligen! Minns mycket vi pratade om i skolan förr. Och hur du erbjöd din hjälp när jag låg efter med ämnena och mådde skit... men jag hade verkligen ingen energi under den tiden, det var så jobbigt när mamma och pappa separerade och allt det där med "psykopaten O"
KRAM!
Japp jag är hemma hela påsken :)
Skicka en kommentar