suck...

Jag är så känslig...

Jag kan bli så trött på mig själv ibland men i detta fallet känner jag att det är befogat.

Jag har ju varit skadad en tid nu och är allmänt irriterad och ledsen över det.
Det är inte så kul att inte kunna leva normalt... Inte kunna dansa eller jobba ute.

Jag som hade så mycket planerat på jobbet med cykelröjningar, planteringar och beskärning. *suck* Allt det måste skjutas på framtiden för att jag är skadad och har "husarrest" vid skrivbordet.
Jag gör allt jag kan för att bli bra igen, aktar mig för överansträngning och tränar upp den enligt sjukgymnastens instruktioner. Jag tror att det går framåt men väldigt långsamt!

Det värsta är att jag har 2 gubbar på jobbet som verkligen inte fattar att jag är skadad på riktigt! De tror typ att jag sitter inne hela dagarna för att jag tycker att det är roligt och anklagar mig nästan för att vara lat...
Själv är jag så frustrerad att de inte gör något åt mitt område så det bara förfaller och får skit både från Hk och Hyresgäster. Deras områden är ju mycket viktigare i deras ögon!!!

Idag fick jag värsta kommentarerna vid frukosten, typ vad gör du här egentligen?? Du borde vara hemma så att vi kan få en vikarie istället bla bla bla.
Det är ju ändå att det är ju cheferna som vill att jag ska vara här,men jag tar ändå åt mig så jävla mycket. I 2 dagar nu har jag mått så dåligt på jobbet att jag börjat gråta.
Jag mår ju inte bra som det är redan så får jag bara skit för allt!

Jag skickade ett mail till mina chefer idag faktiskt, där jag förklarade läget och bad om någon slags lösning... Kanske jag kunde få jobba hemmifrån??

Men så till något annat...

Jag blir av med lägenheten i Ytterby den 1 :a oktober! *jippie*
Vi var där en sväng och städade och FY vad "grose" det var i badrummet bakom toan, där kan ingen ha städat på flera år alltså! Jag storstädade verkligen toan och rensade avloppet under badkaret. Tur att man inte är äckelmagad!

Ikväll åker vi dit och kör en vända till, jag kan ju inte städa allt på en gång med tanke på min hand, men det är så grymt skönt att äntligen bli av med den och börja på nytt helt och hållet med min Prins! :)