Tänk vad musik och sång kan beröra.
Jag skulle aldrig kunna leva utan musik.
Det första som händer hemma hos mig på morgonen är att jag sätter på radion eller en shysst cd, och när jag kommer hem är det lika dant.
I bilen har jag alltid stereo på för fulla muggar och på jobbet lyssnar jag på mina Mp3 i min mobil.
Det är ju ganska konstigt med musik egentligen. En massa olika instrument/datoriserat ljud i olika stämmor, slag och klanger som kommer ut och blir så bra.
Vad skulle film vara utan musik? Vilken skräckis eller thriller skulle bli så spännande utan den nervpirrande musiken i bakgrunden. Och alla underbara musikaler sen! Jag gillar musiktexter som har någon innebörd, som inte bara handlar om sex och våld utan situationer man kan känna igen sig i. Man kan också uttrycka sina känslor med musik, jag vet en person som ger cd-skivor som han har knåpat ihop för till människor han vill berätta något för.
Viss filmmusik/musik spelar verkligen på "tårkanalsnerven" man sitter där och hör detta underbara ljud komma ut och man upptäcker helt plötsligt en ensam tår som trillar nerför kinden.
Detta är en sån:
Gabriellas sång
Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått
Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått
Jag vill känna att jag lever
all den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
veta att jag räcker till
Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske jag hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv
Helene Sjöholm(Så som i Himmelen)
Finns det något mer att säga?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar